Boktips
Innan jag reste hem till Kga så passade jag på att köpa en bok som jag skulle läsa på tåget.
Tyckte denna verkade intressant och om den var sen, jag var tvungen att fortsätta läsa den hela första dagen jag var hemma för att den var så bra. Vart mer ledsen är glad när jag läste den för det är en hemsk uppväxt stackars Ester som är adopterad från Afrika beskriver. Hon är som barn helt klart usatt inom flera olika områden. I början tycker man att mobbarna i skolan är hemska men för mig blir hennes adoptivföräldrars beteende ännu mer oförklarligt och skrämande. 
Säkert grep boken extra mycket tag i mig som själv är adopterad men det är också ett hemskt sorligt människoöde att läsa om oavsett egen bakgrund. Tänker en en gång på hur tacksam man ska vara för att man har det så bra som man har. Mina föräldrar är de bästa och jag blir så ledsen när jag läser boken och tänker på hur många konstiga människor det finns där ute som behandlar sina barn så känslokallt. Helt fel, jag hoppas hennes adoptivföräldrar har läst boken och förhoppningsvis insett sitt eget felaktiga handlande.
Helt klart den bästa boken på länge. Har också läst boken El Choco som samma författare Markus Lutteman skrivit men den här är tusen gånger bättre.
LÄS och gråt