Vad har hänt?
Japp, då var man tillbaka på bloggen efter ett lite uppehåll. Har hänt en hel del saker, både roliga och hemska.
Till och börja med hade Johan och jag vår Kräftskiva förra helgen, det vart väldigt lyckat och uppskattat. Tror det var omkring 15 personer här i vår lägnehet och det är max vad vi har stolar för, ska försöka skaffa lite fler pallar eller liknande tills nästa år för det är roligt när det är mycket folk.
De flesta som var här i år var folk som bor i Sthockholm, hade ju bjudit lite annat folk också men det blir för långt att åka och så kostar det ju bensin och annan transport också så jag har full förståelse. Det är ändå kul att bjuda, för Johan och jag blir ju titt som tätt bjudna till folk i hans klass och liknande så man måste ju bjuda tillbaka då.
Vi hade som sagt väldigt kul på kräftskivan dock var det väldigt dramatiskt och hesmkt på natten innan Kärftskivan. Hade gått och lagt oss som valigt, klockan 5.00 vaknar sedan jag av att hela sängen skakar. Ser direkt att det är Johan som har kramper, förösker då få liv i honom men det går ej. Får minst sagt panik och han skakar bara ännu mer och är alltså medvetslös. Jag ger snabbt upp att förösöka få kontakt med honom, ringer istället 112 och säger att de måste komma, det är såklart något med hans diabetes som blivit fel.
De kommer i alla fall fort (5-6 minuter) och får spruta in socker direkt i blodet, han vaknar då till efter några minuter och fattar noll av vad som hänt. Riktgit läskigt var det. Han sa efteråt att han drömt konstiga drömmar hela tiden han var medvetslös och att han trodde det var julafton när han vaknade. Han kom heller inte ihår vilken dag det var eller vad vi hade gjort på kvällen innan eller att vi skulle upp om några timmar och göra i ordning allt till kräftskiva.
Allt slutade ju som tur var bra, men det är klart att man blir rädd. Nu är jag i alla fall bredd till nästa gång. Nästa vecka ska vi faktiskt träffa hans diabetessköterska på sjukhuset och se vad vi kan göra åt saken och vad som händer i kroppen när det blir så där. Är i alla fall glad att allt gick bra, kräftskivan vart ju lyckad också trotts allt.
Har annars precis börjat en ny kurs i skolan: utvecklingspsykolog och individens utveckling. Kan ju en del av de teorier som vi ska ha, vi ska som examination skiva en fallstudie om någon eller ett fenomen. Måste komma på något under helgen.
Nej, nu ska jag ner och ta tvätten, ska förresten också klippa mig idag, kl 18.00 i Farsta. Ska dock inte göra några drastiska förändringar, håret är bara för långt som det är just nu. Klipp,klipp.
*Bye*
Till och börja med hade Johan och jag vår Kräftskiva förra helgen, det vart väldigt lyckat och uppskattat. Tror det var omkring 15 personer här i vår lägnehet och det är max vad vi har stolar för, ska försöka skaffa lite fler pallar eller liknande tills nästa år för det är roligt när det är mycket folk.
De flesta som var här i år var folk som bor i Sthockholm, hade ju bjudit lite annat folk också men det blir för långt att åka och så kostar det ju bensin och annan transport också så jag har full förståelse. Det är ändå kul att bjuda, för Johan och jag blir ju titt som tätt bjudna till folk i hans klass och liknande så man måste ju bjuda tillbaka då.
Vi hade som sagt väldigt kul på kräftskivan dock var det väldigt dramatiskt och hesmkt på natten innan Kärftskivan. Hade gått och lagt oss som valigt, klockan 5.00 vaknar sedan jag av att hela sängen skakar. Ser direkt att det är Johan som har kramper, förösker då få liv i honom men det går ej. Får minst sagt panik och han skakar bara ännu mer och är alltså medvetslös. Jag ger snabbt upp att förösöka få kontakt med honom, ringer istället 112 och säger att de måste komma, det är såklart något med hans diabetes som blivit fel.
De kommer i alla fall fort (5-6 minuter) och får spruta in socker direkt i blodet, han vaknar då till efter några minuter och fattar noll av vad som hänt. Riktgit läskigt var det. Han sa efteråt att han drömt konstiga drömmar hela tiden han var medvetslös och att han trodde det var julafton när han vaknade. Han kom heller inte ihår vilken dag det var eller vad vi hade gjort på kvällen innan eller att vi skulle upp om några timmar och göra i ordning allt till kräftskiva.
Allt slutade ju som tur var bra, men det är klart att man blir rädd. Nu är jag i alla fall bredd till nästa gång. Nästa vecka ska vi faktiskt träffa hans diabetessköterska på sjukhuset och se vad vi kan göra åt saken och vad som händer i kroppen när det blir så där. Är i alla fall glad att allt gick bra, kräftskivan vart ju lyckad också trotts allt.
Har annars precis börjat en ny kurs i skolan: utvecklingspsykolog och individens utveckling. Kan ju en del av de teorier som vi ska ha, vi ska som examination skiva en fallstudie om någon eller ett fenomen. Måste komma på något under helgen.
Nej, nu ska jag ner och ta tvätten, ska förresten också klippa mig idag, kl 18.00 i Farsta. Ska dock inte göra några drastiska förändringar, håret är bara för långt som det är just nu. Klipp,klipp.
*Bye*
Kommentarer
Postat av: Anneli
Men fy vad hemskt! Förstår att du fick panik! :S Har du fått lära dig att ta spritor på honom? Min syster fick ju diabetes för två år sen och vi måste alla lära oss att ta spruta på henne ifall det skulle hända nåt, har dock inte jort det än.
Kommer ihåg hur rädd jag blev i högstadiet när Johan berättade att han faktiskt kan dö när han sover om blodsockret blir för lågt. Läskigt!
Postat av: Maria
Usch, det där lät verkligen läskigt!!
Men skönt att allt gick bra, verkade som du behöll lugnet också.. :)
Ha det gott och hälsa Johan!
Marcus hälsar också.
Kram kram
Trackback